Ett urval på de vanligast förekommande fältgeotekniska undersökningsmetoderna beskrivs nedan.
Skruvprovtagning (Skr)
Vid skruvprovtagning skruvas en jordskruv ner i jordprofilen som sedan dras upp igen. Det jordprov som tas upp med denna metod klassificeras som ett ”stört” jordprov, vilket innebär att jordens ursprungliga struktur delvis har påverkats under provtagningen.
Provtagning kan vanligtvis utföras i jord som finns ovanför grundvattenytan, och till viss del är det även möjligt att ta prover i jordlager som ligger under grundvattenytan, beroende på markförhållandena och metodens begränsningar. Till vänster visas exempel på provtagning av en torrskorplera, utförd av Morkullan Geo.
Kolvprovtagning (Kv)
Kolvprovtagning är en ostörd provtagningsmetod som används i kohesionsjordar och möjliggör en detaljerad och noggrann vidare analys av jordprovet på ett geotekniskt laboratorium. När provtagningen sker på djup som är djupare än cirka 2–4 meter krävs ofta användning av foderrör för att säkerställa att det går att genomföra provtagningen med en kolvprovtagare på ett tillförlitligt sätt. Först utförs en förborrning genom eventuell fyllning eller torrskorpa, varefter kolvprovtagaren förs ner och stansar genom kohesionsjorden. Under provtagningen utlöses ett slutarbleck som säkrar provet. Därefter dras kolven upp mot markytan. Inuti kolven finns tre separata kolvhylsor. Vanligtvis används den mittersta kolvhylsan för att genomföra labbanalyser, eftersom den bedöms vara minst påverkad och minst störd av själva provtagningsprocessen, vilket ger mest tillförlitliga resultat.
Provgrop (Pg)
En provgrop är mycket lämplig att utföra för att tydligt visa och bedöma schaktbarheten i jorden. Det kan också vara relevant och fördelaktigt att låta en provgrop stå öppen under en period på cirka 1 till 3 dygn. Detta görs för att kunna observera tillrinnande vatten och grundvattennivån på ett mer tillförlitligt sätt, men även för att bedöma om slänter håller och är stabila i den grävda släntlutningen. Det finns dessutom möjlighet att genomföra provpumpning i provgropen för att mäta mängden tillrinnande vatten, vilket kan användas som viktigt underlag vid beräkning och planering av pumpkapaciteten vid en planerad grundvattensänkning.
Grävning av progropar är ofta en effektiv metod för att kontrollera schaktbarhet och till viss del markförhållanden inför grundläggning av ny anläggning.
Radonmätning (Rn)
Radonmätning utförs för att mäta förekomsten av naturligt förekommande radon i jordens porgas. Radon i jordlager kan mätas med hjälp Markus 10, vilka är speciellt framtagna för att registrera radonhalter i marken. Det är även möjligt att mäta radonhalten med radonpuckar som placeras direkt i jorden under en viss tidsperiod för att ge en pålitlig uppskattning av radonhalten. Radon kan härstamma från underliggande berggrund, från naturligt lagrad jord eller från olika typer av fyllnadsmaterial som används vid markarbete. I äldre byggnader kan radon även avges från byggmaterial såsom betong, särskilt från så kallad lättbetong eller blåbetong, vilka är kända för att innehålla radium som avger radon.
Jord- och bergsondering (JB1, JB2, JB3, JB-tot)
JB-sondering är används för att undersöka blockförekomst i jorden och berggrundens egenskaper. JB-total kan användas för att ta fram materialparametrar för jorden.
Den vanligast förekommande av jord- och bergsonderingar är JB2, som är en snabb och effektiv sonderingsmetod som kan ge indikation på jordart för att bestämma vilka kompletterande sonderingsmetoder som är lämpliga.
Till vänster visas JB2-sondering med vattenspolning utförd av Morkullan Geo.
JB-Totalsondering är en metod som kan användas för att möjliggöra utvärdering av materialparametrar, särskilt i fast lagrad friktionsjord. Denna metod är särskilt lämplig i situationer där andra sonderingsmetoder som hejarsondering och viktsondering har nått ett stopp och inte kan drivas djupare ner i marken. På så sätt kan JB-Totalsondering bidra med viktig information när andra metoder når sina begränsningar.
Viktsondering (Vim)
Viktsonderingen är en mycket snabb och effektiv metod som vanligtvis utförs i kohesionsjord och i löst lagrad friktionsjord. Sonderingsspetsen är vriden och roterar ner i jorden. Metoden ger underlag för att bedöma jordlagerföljder och samtidigt utvärdera materialparametrar för friktionsjord.
Hejarsondering (HfA)
Hejarsonderingen är en relativt tidskrävande metod, dock en av få metoder för att utvärdera materialparametrar i en fast lagrad friktionsjord. Viktsondering och JB-totalsondering kan även vara möjliga sonderingsmetoder för utvärdering av materialparametrar i friktionsjord.
Hejarsondering kan även ge underlag för utvärdering av stoppnivåer till pålning. Vid undersökning av pålstopp i silt är det viktigt att beakta risken för falska pålstopp beroende på ett högt porvattentryck som bildas vid neddrivning av sonderingsspetsen och som indikerar på stopp. Vid indikation på falskt pålstopp kan sondstången stå kvar i ca >1 dygn vartefter sonderingen fortsätter. Det är även möjligt att komplettera med JB2 i samma borrpunkt för att kontrollera indikation på jordart på stoppnivån.
Slagsondering (Slb)
Slagsondering är en sonderingsmetod bäst lämpad för att bedöma ”bergfritt” djup. Det finns ingen standardiserad metod för att utvärdera materialparametrar från sonderingsresultatet. Sonderingsspetsen slås ner i jorden samtidigt som registrering av slag per 0,2 m registreras tillsammans med nedslagningsdjup.
Sticksondering (Sti)
Sticksondering innebär att en relativt smal sonderingsstång pressas ner förhand i jorden. Den används för bedömning av djup till fast lagrad jord. Sticksondering lämpas bäst i torv och gyttja. Metoden lämpas väl för geologisk ytkartering av områden där torv eller gyttja förekommer.
Spetstrycksondering (CPT)
CPT-sonderingen är en relativt modern metod som ger förhållandevis mycket mätdata (spetstryck, mantelfriktion, portryck). Mätdata erhålls från en spets bestående av en kona, filter och friktionshylsa. Från erhållna mätdata kan utvärdering ske av jordart, odränerad skjuvhållfasthet, friktionsvinkel, portryck, och E-modul. Sondering kan normalt ske i kohesionsjord och sand.
Vingförsök (Vb)
Vingförsök är en metod för att erhålla mätvärde för utvärdering av odränerad skjuvhållfasthet. Metoden används normalt i kohesionsjord. Förborrning sker genom eventuell fyllning och torrskorpa. Vingdonet vrides till brott sker. Genom att vrida en andra gång kan skjuvhållfasthet efter omrörning erhållas. Detta kan ge oss ett mått på jordens sensitivitet vilket visar hur ”kvick” jorden är. Dvs hur störningskänslig jorden är.
Grundvattenrör
Grundvattenrör installeras i skruv-provtagningshål och rörets spets placeras i vattenförande friktionsjord. Vid behov kan grundvattenrör spolas för att få önskad funktion. Vattentrycksnivå kan sedan mätas i grundvattenröret med ett klucklod eller med en uppkopplad grundvattenmätare.
Uppkopplad grundvattenmätare. En uppkopplad grundvattenmätare består av en grundvattenspets som läser av ovanliggande grundvattentryck. Mätvärde skickas i realtid från spetsen till en uppkopplad batteridriven sändare placerad ovan markytan, för att sedan skickas till en databas online. På en länk kan mätvärden presenteras i realtid. Larm kan genereras vid uppnådda gränsvärden. Detta system ersätter manuella mätningar i monterade grundvattenrör.