Radon är en osynlig, luktfri och radioaktiv gas som utgör den största enskilda källan till strålningsexponering för den svenska befolkningen. Varje år beräknas omkring 500 personer i Sverige drabbas av lungcancer till följd av radon i inomhusluften – det gör radon till den näst vanligaste orsaken till lungcancer efter tobaksrökning. Trots att radon inte kan uppfattas med våra sinnen går det att kartlägga, mäta och bygga bort risken, förutsatt att rätt undersökningar genomförs i rätt skede.
Dala Geokonsult AB:s erfarenhet visar att kunskap om den lokala geologin, rätt mätmetodik och professionell rådgivning i planeringsskedet är avgörande för att skapa sunda boendemiljöer. På den här sidan beskriver vi hur markradon uppstår, hur vi utreder det och vad du som byggherre eller fastighetsägare behöver veta.
Så bildas radon i marken
Radon-222 är en ädelgas som bildas genom det naturliga radioaktiva sönderfallet av uran-238, ett grundämne som i varierande halter finns i all berggrund och i de flesta jordarter. Sönderfallskedjan går i flera steg: uran-238 sönderfaller via en rad mellansteg till radium-226, som i sin tur sönderfaller till den gasformiga isotopen radon-222. Radon har en halveringstid på 3,8 dagar och sönderfaller vidare till så kallade radondöttrar – radioaktiva isotoper av polonium, bly och vismut – som fäster vid dammpartiklar och aerosoler i luften. Det är framför allt alfastrålningen från dessa radondöttrar som skadar lungvävnaden vid inandning.
Hur mycket radon som genom jorden når markytan beror på två faktorer: uranhalten i berg och jord, samt markens genomsläpplighet (permeabilitet). I en tät lerjord kan radonhalten i jordluften vara hög utan att gasen transporteras till markytan, medan en grusig morän eller rullstensås med hög permeabilitet tillåter radon att transporteras tiotals meter genom jordlagren. Det är kombinationen av hög radonproduktion och hög genomsläpplighet som skapar de verkligt problematiska förhållandena.
Markradon bildas när uran-238 i berggrund och jord sönderfaller till den radioaktiva gasen radon-222. Risken varierar med geologin — uranrika graniter, rullstensåsar och grovkorniga jordarter ger de högsta halterna. I Dalarna är radonproblematiken särskilt relevant på grund av Siljansringens granitberggrund. Markradon mäts med instrument som Markus 10 och klassificeras som låg-, normal- eller högradonmark. Resultatet styr vilka skyddsåtgärder som krävs vid byggnation. Referensnivån för inomhusluft är 200 Bq/m³. Radon orsakar uppskattningsvis 500 lungcancerfall årligen i Sverige och är den näst vanligaste orsaken efter rökning. Klicka här för mer info om radon..
Var i Sverige är markradon vanligt?
Radon förekommer i hela Sverige men risken varierar kraftigt med geologin. De bergarter som genererar mest radon är uranrika graniter, pegmatiter och alunskiffer – en sedimentär bergart som kan innehålla extremt höga uranhalter. Bland jordarterna utgör rullstensåsar, grusiga och steniga moräner samt grovkornig sand de mest radonbenägna materialen, eftersom de kombinerar måttligt till högt uraninnehåll med hög luftgenomsläpplighet.
I Dalarna är radonproblematiken särskilt relevant. Siljansringen – Europas största meteoritkrater med en diameter på cirka 50 kilometer – präglas av granitberggrund i den centrala kupolen och omgivande sedimentära bergarter. De granitdominerade områdena runt Siljan, tillsammans med de moränlandskap och glacifluviala avlagringar som genomkorsar länet, skapar breda zoner med förhöjd radonrisk. Kommuner som Falun, Borlänge och Smedjebacken har dokumenterat omfattande radonproblem. I Borlänge har mätningar sedan 1980 visat att över 800 av 2 250 undersökta hushåll överskrider referensnivån, med den högsta uppmätta halten på 4 000 Bq/m³ – tjugo gånger den tillåtna nivån.
På nationell nivå uppskattar Strålsäkerhetsmyndigheten och Folkhälsomyndigheten att närmare 400 000 svenska bostäder har radonhalter som överstiger 200 Bq/m³, den referensnivå som gäller enligt strålskyddsförordningen. Den dominerande radonkällan i svenska bostäder är marken – men byggnadsmaterial och hushållsvatten bidrar också i betydande grad.
Så undersöker vi markradon
En markradonundersökning syftar till att fastställa radonhalten i jordluften på en planerad byggplats och klassificera marken som låg-, normal- eller högradonmark. Resultatet styr vilken typ av radonskydd som krävs vid byggnation.
Mätning med Markus 10
Vårt primära fältinstrument är Markus 10, utvecklat av Gammadata Mätteknik i Uppsala och numera tillverkat av Radonova Laboratories. Instrumentet arbetar med alfaspektrometri och detekterar specifikt sönderfall av polonium-218 – en kortlivad radondotter med en halveringstid på cirka tre minuter. Vid mätningen slås ett perforerat sondrör ner till 0,7–1,0 meters djup i marken med hjälp av slägga. En inbyggd pump suger upp jordluft genom röret till en mätkammare, där ett elektriskt fält driver de laddade radondöttrarna mot en kiselbaserad alfadetektor. Hela mätcykeln tar omkring 14 minuter för en punkt, och resultatet visas direkt på instrumentets display i kBq/m³. Mellan varje mätning krävs minst 18 minuters väntetid för att restaktiviteten i mätkammaren ska avklinga, vilket ger en kapacitet på ungefär två mätpunkter per timme.
Klassificering av radonmark
Utifrån mätresultaten klassificeras marken enligt den svenska standarden, baserad på Byggforskningsrådets rapport R85:1988 och Radonboken (Clavensjö & Åkerblom, 2004):
- Lågradonmark: under 10 kBq/m³
- Normalradonmark: 10–50 kBq/m³
- Högradonmark: över 50 kBq/m³
Det är värt att notera att gränsvärdena varierar med jordart. I lera, som har betydligt lägre genomsläpplighet, krävs över 100 kBq/m³ för att marken ska klassificeras som högradonmark, eftersom den täta strukturen begränsar gastransporten.
Praktiskt genomförande
En typisk markradonundersökning för en villatomt omfattar ca två till fyra mätpunkter fördelade över den planerade byggytan. Mätningen utförs under tjälfri period – företrädesvis vår, sommar eller tidig höst – och vid förhållanden utan kraftig nederbörd eller extremt hög grundvattennivå. Samtliga mätpunkter koordinatsätts, och vi dokumenterar jordart, mätdjup, väderförhållanden, instrumenttyp och uppmätt radonhalt. Resultaten sammanställs i en rapport med klassificering och rekommendationer för byggnation.
Radon från berg, jord och byggnadsmaterial
Markradon är den vanligaste källan till förhöjda radonhalter inomhus, men det är viktigt att förstå att även byggnadsmaterial och fyllnadsmassor kan bidra avsevärt.
Blåbetong
Blåbetong är det mest kända exemplet. Denna lättbetong, tillverkad med alunskiffer som ballastmaterial, producerades i Sverige mellan 1929 och 1975 under varumärkena Ytong och Durox. Materialet användes i stor skala under miljonprogrammet och kan ge radonhalter upp till 1 000 Bq/m³ inomhus när det förekommer i både inner- och ytterväggar samt bjälklag. Eftersom radium-226 har en halveringstid på cirka 1 600 år avtar radonavgivningen i praktiken inte under en byggnads livstid.
Bergkross
Krossat berg som används som fyllning under grundplattor eller som återfyllnadsmaterial kan också vara en betydande radonkälla. SGU:s forskning visar att 5–10 procent av bildad radon avgår från krossat material med normala uranhalter, medan andelen kan vara 15–25 procent från uranrik granit. Rödfyr – restmaterial från alunskifferförbränning – som ibland påträffas som äldre fyllning utgör ytterligare en riskfaktor.
Vid en markradonutredning bedömer vi alltid den samlade radonpotentialen: naturlig berggrund, jordlager, planerade fyllnadsmassor och eventuella befintliga byggnadsmaterial. Det är helhetsbilden som avgör vilka skyddsåtgärder som behövs.
Hälsorisker och gränsvärden
Radon är klassificerat som cancerframkallande av WHO. Den främsta hälsorisken är lungcancer, orsakad av alfastrålning från inandade radondöttrar som fastnar i lungvävnaden. Risken ökar linjärt med exponeringen – det finns inget känt tröskelvärde under vilket radon är helt ofarligt. Studier visar att risken ökar med cirka 16 procent per 100 Bq/m³ ökning av radonhalten, och samverkanseffekten med tobaksrökning är kraftig: av de uppskattade 500 årliga lungcancerfallen orsakade av radon i Sverige är cirka 90 procent rökare.
Svenska gränsvärden
Enligt Boverkets byggregler (BBR) och strålskyddsförordningen gäller en referensnivå på 200 Bq/m³ som årsmedelvärde för inomhusluft i bostäder, skolor och lokaler dit allmänheten har tillträde. Ny föreskrift BFS 2024:8, som träder i kraft den 1 juli 2025, bekräftar och förtydligar dessa krav. Referensnivån uppfyller EU:s strålskyddsdirektiv (2013/59/Euratom), som sätter ett tak på 300 Bq/m³. WHO rekommenderar en lägre nivå – 100 Bq/m³ – som utgångspunkt för att minimera hälsoriskerna. Ungefär hälften av den genomsnittliga årliga stråldosen för en svensk härrör från radon i bostaden.
Bygga radonsäkert – åtgärder vid nybyggnation
Att förebygga radon vid nybyggnation är avsevärt enklare och billigare än att åtgärda problem i en befintlig byggnad. Vilka åtgärder som krävs styrs av markradonklassificeringen.
Vid normalradonmark (10–50 kBq/m³) krävs radonskyddat utförande, vilket innebär en väl tätad bottenplatta med lufttäta genomföringar för exv. avlopp, vatten och fjärrvärme. Alla fogar och anslutningar utförs med särskild omsorg om lufttäthet.
Vid högradonmark (över 50 kBq/m³) krävs radonsäkert utförande, vilket adderar flera lager av skydd. En radonduk eller radonmembran – exempelvis av flerskiktad polyeten med aluminiumfolie – läggs under eller ovanpå bottenplattan, med samtliga skarvar tätade med butylgummitejp. En radonslang (perforerat rör) installeras i dräneringsskiktet under plattan och ansluts till en vertikal kanal genom byggnaden. Denna passiva radonbrunn kan vid behov aktiveras med en fläkt som skapar undertryck under plattan och leder bort radongasen innan den når bostadsutrymmet. Mekanisk från- och tilluft med värmeåtervinning (FTX-ventilation) är starkt rekommenderat, eftersom det minskar det undertryck i byggnaden som annars suger in radonhaltig jordluft – den så kallade skorstenseffekten.
Skillnaden mellan radonskyddat och radonsäkert byggande är principiell: radonskyddat bygger på passivt skydd genom god byggpraxis, medan radonsäkert kräver aktiva system och betydligt högre krav på lufttäthet. En radonslang i dräneringsskiktet utgör en kostnadseffektiv “radonförsäkring” som vi rekommenderar oavsett markklassificering – den kostar lite under byggskedet men kan spara avsevärda belopp om radon mot förmodan skulle visa sig vara ett problem.
Bygg rätt från början
Med rätt underlag kan radonskyddet projekteras från början, integreras i konstruktionen och verifieras genom mätning efter inflyttning. Det handlar inte om att överdimensionera – det handlar om att göra rätt från start. En professionellt genomförd markradonundersökning ger trygghet för byggherre, projektör och framtida boende, och säkerställer att byggnaden uppfyller Boverkets krav under hela sin livslängd.
Radonundersökning
Kommunernas radonriskkartor, baserade på SGU:s flygradiometriska mätningar och jordartskartor, ger en översiktlig bild av var i Dalarna radonrisken är förhöjd. Men dessa kartor är alltför grova för att avgöra förhållandena på en enskild fastighet. En platsspecifik markradonundersökning är därför nödvändig i områden med förväntat hög radonhalt – och den bör genomföras tidigt i planeringsskedet, helst i samband med den geotekniska undersökningen.
Det är kostnadseffektivt att utföra radonundersökningen i samband med fältgeoteknisk undersökning.
Dala Geokonsult AB utför markradonundersökningar med instrumentet Markus 10 i Dalarna med omnejd. Kontakta emil.grip@dalageo.se, 070-279 05 74 för rådgivning, offert eller frågor om markradon vid ditt projekt.